update
Kombinationen bränt kött och bastuvärme är inte trevlig.
Inte.
Tisdag.
Det luktar bränt och en aning för mycket gasol.
Barnen hoppar studsmatta intensivt, mycket intensivt.
Det knarrar öronbedövande.
Jag kan inte sova på grund av detta.
Lite sur. Men bara lite.
Må väl!
Det drar ihop sig
Vän av ordning lovar ett reportage, och han skräder inte orden.
Lördag
Idiotsightseeing under Västerås cityfestival.
Det är vad jag ägnat mig åt ikväll. Inte så värst sympatiskt, men fruktansvärt roligt. Då jag är en vän av ordning och reda kan ni ju ana min reaktion då kaoset inne i stan mötte mig. Patrasket vandrar fritt i hela stan, huller om buller och redan proppmätta ungar trycker i sig langos på löpande band. Fyllebröl hörs från de flertal öltält som finns uppställda, ty svensken värnar sin öl. Rör inte min sup...
På stora scenen vrålar en kommunistchewbacka (promoe) inför en hängiven skara piratpartister(publiken), en publiksammansättningsundersökning skulle stärka det påståendet, jag lovar.
Nästa helg fortsätter oredan med powermeet. Två skithelger efter varandra.
Jag tycker att det är trams, hela arrangemanget borde med rätta omnämnas som förargelseväckande beteende.
Kontaktannonsen
Min blogg är verkligen död. Jag har inget roligt, intressant eller ens fräckt att skriva om.
Därför utnyttjar jag nu bloggen som en liten kontaktannons. Jag vill börja spela squash igen och söker en squashpartner.
Någon som nappar på en match?
Må väl
Alexander är tillbaka
Bloggen är död, leve bloggen!
Nej den är bara lite segstartad. Efter ett uppehåll tar det ett tag att komma igång igen. Mitt videobloggande däremot, oj oj, det har inte kommit närmre något förverkligande. Jag är teknikhandikappad. Jag skulle behöva en hjälpande hand för att orka genomföra ett regelbundet videobloggande. Jag skriver manus och agerar, men jag behöver en producent och redigerare.
Förövrigt är det i Sverige enklare att argumentera för nazism än för avståndstagande till alkohol.
Det är enklare att komma ut som homosexuell i Iran än att i Sverige hävda sig vara nykterist.
Den svenska alkoholkulturen är en norm i samhället av sällan skådad stark karaktär. Avvikare accepteras inte, såtillvida de inte har ett exceptionellt gott skäl. Men sådana skäl är svåra att hitta, ska det visa sig.
Jag överdriver såklart i det ovanstående, men påståendet att man som icke alkoholkonsument ständigt blir ifrågasatt är ingen överdrift. Och det tycker jag är trist.
Vad tycker ni?
