Risk
Min blogg överlever trots allt min egen självkritik, även om den förmodligen inte är så snillrik att den gör innehållet mer intressant och skänker någon nämnvard högre kvalitet.
Gårdagskvällen ägnades åt sällskapsspel.
Tillsammans med några vänner spelade jag Risk, för mig allra första gången. Det krävdes dock inte mycket för att väcka min slummrande tävlingsinstinkt till liv, vilken när den väl yrvaket kommit på fötter obarmhärtigt slår sig fram och får mig att framstå som en osympatisk vilde.
I ett slag har jag förlorat min lågmälda fasad, den har med ens rämmnat och nu slår jag näven i bordet då tärningarna visar ofördelaktigt resultat och motståndarna istället har turen på sin sida.
Svordomarna haglar över sällskapet och som om det inte vore nog får jag snart se mig besegrad, att tygla den ilskan var en svår uppgift, för innombords kokade jag av vreden hos en dålig förlorare.
Jag längtar ack så starkt efter nästa parti Risk med mina vänner.
