Ett livstecken. Var det vad vi så innerligt hoppats på?
Det kan ju omöjligt ha undgått någon att här i bloggen har varit en oerhört låg aktivitet den närmsta tiden.
Jag beklagar uppehållet, om det finns någon som längtat efter en fortsättning, och nu i och med detta inlägg ser ett livstecken från min sida som i sin tur tänder hoppet inom dem att nu, nu är bloggen återuppstånden.
Vore det en levande tanke hos mig skulle jag vara hybris personifierad. Jag har inga högre tankar om min blogg. Därav tillåter jag mig emellanåt en skrivtorka att drabba mig.
Jag återkommer senare under dagen med ett mer matigt inlägg. Kanske skriver jag något provocerande, kanske inte.
Det får fungera som cliffhanger. Kanske blir det spännande. Kanske inte. Enda sättet att säkert få veta är att själva se efter.
Må väl
På återseende
wow, welcome.
Finns bara en person som kan ta dig ut ur torkan, som kan göra din värld våt igen. Du vet vem det är; Madde.
